Hitils har vi sett två hus och en tomt. Det första huset hade små klaustrafobiska toaletter och små opraktiska rum samt en mögelskadad källare så vi kände nej. Vi får varken plats med det vi planerat att ha i bostaden(syrum och verkstad förutom stort kök där det får plats ett matbord, 2 sovrum, vardagsrum, tvättstuga och stort badrum) eller faktumet att grannarna var så tätt inpå att det likväl kunnat vara radhus, som jag hatar. Vi vill ju bort ifrån grannar!
Det andra huset vi var intresserade av såg vi bara utsidan av då mäklarn inte ville boka visning med någon fören man satt sin fot på tomten. Redan utanför förstog vi varför. Man var tvungen att skrika till varandra för att höras. Trafikbullret var verkligen ofantligt högt. Vi kunde inte se oss själva i trädgården i trafikljudet plågsamt försöka sola med utsikt övrer all trafik på E6:an eller hålla en grillfest utdelandes megafoner till alla deltagande.
Nästa hus var HUSET! Huset som hade precis alla dem utrymmena vi ville ha. Stort vardagsrum med brasa, två sovrum, stort kök. Nedervåning med stor helkaklad tvättstuga, verkstad och två stora rum för syrum och förvaring. Tomten var också fin och det fanns bara en enda granne. Nackdelen var att även här var det frafikljud. Pendeltåget går precis utanför och stora vägen inte långt ifrån. Men det gick att prata i normal samtalston och sa jag föresten att det fanns ett gästhus på tomten med liten inglasad del där det var växthus och sovloft?
Huset var perfekt! Jag hade verkligen velat bo i huset. Men jag är inte säker på att jag vill att det ligger just där, med bullret. Jag är inte heller säker på att vi ska bo i hus just nu när jag inte har något jobb och vi lever på en inkomst + minimal föräldrapenning även om vi nog hade klarat det.
 |
| Huser, 1,7 miljoner med pendeltåget precis bakom buskarna |
0 kommentarer:
Skicka en kommentar