På gymmet

Plötsligt förstår jag hur det måste kännas att vara tjock och befinna sig på gym. Mitt nyfunna fladder om magen gör att jag skrattar varje gång jag ser mig själv i mina gamla träningskläder. Som liksom en halv badring om magen. En jäst deg som man rört lite på sen den pyst ner sig lite påminner den om. Plötsligt känner jag mig lika otränad som jag ser ut, fast jag inte är det.
Innan graviditeten var jag en fena på det här med löpband och gymmaskiner. Skivstångspasset var mitt livselixir men nu... Känner jag mig mest i vägen. I vägen för ALLA slanka människor som är så djävulskt deffade och vältrimmande, lyster i blicken och bara ”hej se på mig, jag kan allt”.
Jag däremot vill inte att någon ska se på mig. Jag vill helst inte se på mig själv för jag känner inte igen den där personen i spegeln med jättepattar och hängbuk. Känner mig i vägen för hurtbullarna och att jag tar upp deras tid genom att vara ivägen med mitt inte lika hutriga tränande. Liksom hej, här står jag och gör så gott jag kan. Jag vill nästan hitta en tjockis och aliera mig med -vi kan tillsammans ska bli vårat slagord för de där snyggingarna på gymmet känns inte riktigt som att vi är i samma nivå som. Vi är gymmets handikappslag medan de andra tar medalj efter medalj.

Got milk?

När folk frågar om jag ammar som vegan stirrar jag först lite på dem för jag förstår liksom inte frågan? Sen trillar poletten ner. De tror det är mjölk jag är emot!
Mjölk är jättebra! Mjölk innehåller allt ett litet barn behöver och är en utmärkt proteinkälla, rent, lättilgängligt innehåller bra antikroppar osv.

Det jag däremot inte skulle ge mitt barn är någon annans mjölk för såhär är det; mjölk som kommer från kossor är till för deras kalvar, mjölk som kommer från getter till deras killingar, all mjölk som kommer från något djur är gjort för att deras barn ska äta den och växa och må bra. Att ta mjölk från dessa djur är att beröva deras barn på mjölken!
Mjölk finns inte i överflödiga mängder utan är anpassat till att föda så pass många barn som man har. Inte till för att göra ostar på eller vispa grädde av eller bara dricka som det är. Då får man ta bort djurets barn om det ska räcka till det. Djuren får inte dricka sin mammas mjölk utan får erättning och flyttas ifrån sin mamma eller slaktas. Det här är faktiskt så det går till i mjölkindustrin för er som inte visste.
Sen är människomjölk anpassat till människobarn, komjölk till kobarn och att ge mitt barn något annat djurs mjölk är inte näringsmässigt anpassat efter människobarnens behov. Människobarn behöver människomjöllk för att må bra alternativt mjölkersättning anpassat till människobarn.
Så jag behåller min mjölk till mitt barn och låter djuren behålla sin mjölk till sina barn. Så enkelt är det.

Snygg med bebis

En sak som vi har upptäckt är att man automatiskt blir snygg av att hålla i en bebis!
En väldigt bra fördel eftersom man inte alltid känner sig så het som nybliven förälder med fläckar på alla kläder, trassligt hår och en skitig lägenhet. Testa vet ja!

Testade det här med öppna förskolan.

Tog den som låg närmast oss för jag tänkte att då kanske man kan träffa någon som bor i närheten av en själv och man kanske börja umgås privat. Gå på barnvagnspromenader och sådär. Men nej. Trots att jag gick till träffen för 0 - 6 mån barn. Alla barn som var där kunde ju för fan gå! De sprang runt och lekte eller satt vid bordet och åt mat! Och ledarn bara ”vad strongt av dig att komma ut så tidigt med din bäbis” och jag bara ”va?” Fattar ingenting. Vad gör alla andra med barn om dagarna?
Och varför var klubbstugan tvungen att lukta precis som mitt gamla sunkiga hippiekollektiv?
Och varför är de jag stöter på med barn så gamla? På våran föräldragrupp på mödravården var alla i våran grupp 10 år äldre än mig och Robert. Vi kände inte riktigt för att skriva våra namn och telefonnummer vid slutet av kursen för att kunna hålla kontakt och precis så kändes det idag med.

- Inte sugen på att återvända

Ledig?

Alltså, det här med bebis. Ibland får jag lite panik. Som igår. Sitter och söker jobb för det måste jag ju ha när mammaledigheten är över. Tanken är att Robert ska ta över såsmåningom och få vara pappaledig. Dels för att han också vill vara med sitt barn och dels för att jag har sån djävla ångest över att han måste försörja mig när jag inte har nått jobb och är föräldraledig med kass SGI. Vill ju liksom också dra mitt strå till stacken. Vill att vi ska kunna åka iväg, unna oss saker och skaffa hus .

Tänker att jag måste åka iväg till arbetsförmedlingen, se om jag kan få hjälp. Praktisera eller starta om företaget för att få starta eget bidrag vilket jag aldrig haft och därför aldrig riktigt vågat jobba med företaget utan hela tiden jobbat med annat för att få in pengar och ojat mig över ekonomin när jag väl jobbat i företaget. Lyckat jag vet.

Det lär ju finnas nån karrens för all form där man får stöd eller bidrag när man har eget företag som med allting annat(sjukpenning och a-kassa är bara att glömma). Tänker att jag måste skynda mig så jag inte går miste om nått när mammaledigheten är över. Tänker att jag måste åka NU! Får panik och gråter för att jag är mammaledig och hela tiden tänker på min framtid vilket gör att jag inte njuter det minsta av ”ledigheten”. För jag är så uppstressad att jag ser bebis som ett hinder vissa dar.
Så jag gråter, lugnar ner mig, och tänker kanske skulle ta och gå ner till ateljén? Sy på nått jag får betalt av och ta det lite lugnt idag? Ringer min handläggare på arbetsförmedlingen som jag inte haft nån kontakt med på ett år istället för att åka dit och pratar igenom och försöker lista ut om det är till en fördel eller nackdel att ha kvar företaget?
Ska nog läsa igenom alla starta eget- guider innan jag gör nått drastiskt. Typ förstör min pyttelilla extrainkomst från företaget genom att avsäga mig F-skatten bums.

Folks friheter

Jag har börjat röra på mig smått utanför husets väggar. I helgen var jag en snabbis på våran lokala loppis utan bebis och stötte på en gammal kund som jag hade när jag var höggravid(nackdelen med att ha ett lokalt företag, man blir som en lokal figur för alla).
Det första hon gjorde var att utbrista -Nej men hej! Konstatera att jag blivit avsevärt mindre mot sist vi sågs(när jag var sprickfärdig med unge) och ta med hela handen på min fd. gravidmage! Alltså inte ok! Inte nånstans!
Vad fan är det med folk?!

Min mage har för det första inte återhämtat sig helt ifrån födseln och är fortfarande lite öm i huden. Jag har inte börjat använda byxor och jag tänker jämt på vilka trosor jag tar på mig på morgonen.

Men det viktigaste! Vem tar sig friheten att känna på andra människor om man inte är läkare och själv har bett om en undersökning eller måste genomgå en?

Sen vet hon dessutom om att jag precis fått barn och vem tar då och tar någon på magen efter en graviditet?
Djävla fräckt om du frågar mig!

Where I want to be

En månad har gått på nya året och jag känner redan att jag inte hinner med någonting!
Dagarna går på tok för fort och att försöka hinna med allt man gjorde innan + en bebis är lite mäktigt till och från.
Skulle vilja skaffa ett såntdär socialt liv och kanske gå på babysim med Smulia och lära känna andra mammor. Igår badade vi henne i badkaret för första gången och hon är så pluttig att hon kan simma däri! :D Fast jag vågade inte doppa henne under vattenytan. La henne försiktigt på mage och sänkte sakta ner henne efter att ha haft henne på rygg ett tag men då satte hon vatten i sina små luftrör så jag vågage inte pröva undervattensimm.

Jag vill också göra sånt jag gjorde förr. Gå på after work, vare ute en kväll, fika. Vadsomhelst! Men jag har inte listat ut det dära än eftersom jag är maten. Jag tror liksom inte det blir så bra om man försöker festa och måste pumpa bröstmjölk var 4-5:e timma för att hålla jämna steg med bebis och inte halka efter i produktionen.

I år vill jag iallafall åka till:

• Stockholm och besöka släkt och vänner. Äta bakelser på Hermans och handla på Goodstore.

• Åka til Kina och hälsa på Julias farfar som jobbar där och ha en riktig semester med Robert.

• Åka till Polen och hälsa på min mormor innan hon dör och handla upp lager av polsojgrejer. Polsk veganchark är det bästa jag vet! Hade gärna velat besöka operan som jag jobbade på också.

• Åka till Oslo och hälsa på Unn och se deras opera.

• Åka till Berlin och bara äta massa veganskt.

• Åka till London och äta kinamat och indiskt. Jag dör så god deras utländska mat är! Se en annan föreställning och besöka V & A igen.

Men London får nog vänta ett år. Kommer förmodligen inte ha ekonomi för allt. Vill också till Malmö och äta veganskt, kanske köpa en klädställning och Robert vill besöka flipperhallarna. Ungefär så är planerna förutom att vara mammaledig, jobba lite i ateljén och söka mera jobb.